Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag vill se vem som vågar säga ett försmädligt ord
om oss! Och nu framåt, pojkar, till gästabud hos
katolikerna!»
Därpå gav han sin häst ett rapp. Han följdes av
ett tåg på hundra vagnar, omgivna av en myckenhet
rytteri och fotfolk; allt emellanåt vände han sig om
och kastade en hotfull blick på alla de kvarblivande
— det ljungade vrede och förakt ur den blicken. Ingen
vågade hejda honom. I hela härens åsyn avtågade
regementet, och ännu länge vände Taras sig om med
de hotfulla ögonen.
Förbryllade stodo hetmanen och överstarna där,
de tego länge och försjönko i grubbel, som beklämda
av någon tung aning. Och det var icke tomt prat vad
Taras profeterat: allt skedde som han förutsagt. Kort
tid därpå, efter det svekliga dådet vid Kanjevoj, blev
hetmanens huvud spetsat på en påle jämte många andra
av de främsta anförarnas.
Och vad gjorde Taras? Han härjade med sitt
regemente från ena ändan av Polen till den andra, brände
aderton städer och bortåt fyrtio kyrkor och närmade
sig redan Krakau. Mången ädling dräpte han och
plundrade de rikaste slott; urgamla viner, som sorgfälligt
blivit bevarade i de högättade husens källare, slogo
kosackerna upp och spillde ut på marken; de högga
sönder eller brände upp alla dyrbara tyger; festdräkter
och prydnadsföremål, som de funno i skrubbar och skåp.
»Skona ingenting!» upprepade Bulba ständigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
