Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ELEVSKOLAN och DE KUNGLIGA TEATRARNA - 16. En glansperiod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN GLANSPERIOD.
99
bli alldeles för lång. Vare nog sagdt att
repertoaren var präktig och spelet stod i nivå med
det bästa på utlandets scener.
Det är icke så besynnerligt att jag med
hänryckning erinrar mig denna tid. Jag var ung,
tjuguett år, entusiasmerad för min konst och
drömde ännu stolta drömmar. Ej underligt att
jag kände mig lycklig i den stjärnkonstellation,
i hvilken jag blifvit placerad.
De ungas led vid teatern hade tillökats. Är
1869 undfick jag, Hinke K., Henriette Jacobson,
och ännu några fler af de unga adepterna sina
första aktör- eller aktriskontrakt och dessa
betraktades den tiden såsom en slags
myndighetsförklaring — fastän elevtiden därför ingalunda
var slut. Ungefär samtidigt engagerades den
unge, vackre Herman Grip från Södra teatern
och något senare kom Constantin Axelson, direkt
från Upsala. Elevskolan hade äfven på nytt
rekryterats.
Under denna tidrymd och ännu längre under
en följd af år, leddes stora teaterns arbeten af
Frans Hedberg med sant lugn och kraft, med
klarhet och förstånd och han uppehöll en god
disciplin, med den humanitetens bestämdhet som
parad med artighet aldrig släpper efter tyglarna.
Aldrig förekom under denna tid sådana scener af
uppbrusande nit, som föreföll under Josephsons i
öfrigt utmärkta regie — allt gick lugnt och stilla.
För oss unga var Hedberg alltid en
stödjande och god rådgifvare och hvem det vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
