Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ELEVSKOLAN och DE KUNGLIGA TEATRARNA - 16. En glansperiod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO ELEVSKOLAN OCH DE KUNGLIGA TEATRARNA.
månde kunde åt honom anförtro sina små
bekymmer.
Vid Dramaten var Gustaf Sundberg
fortfarande regissör, men han hade ganska svårt att
lägga bort den gamla »tjufpojken», hvarför han
icke hade så lätt att tillkämpa sig respekt hos
de äldre kamraterna. Dessa skötte sig dessutom
fritt på scenen, uppgjorde sins emellan
placeringar och öfvergångar och att korrigera
replik-sägningar och uppfattning af rollernas innebörd,
kom naturligtvis icke i fråga med dessa
fullmogna och sin konst varmt tillgifna artister.
Sysslan såsom regissör var sålunda ganska
lätt och inskränkte sig för det mesta till att
bestämma dekorationer, möblemang, samt utsätta
tiden för repetitioner — något som, äfven det,
ibland ändrades af de i stycket uppträdande.
Sundberg tog sin skada igen genom att
flitigt exercera med de unga och det gjorde han
med varmt intresse. Man kunde ofta få göra
om en entré väl tio gånger och säga om den
enklaste replik gång på gång, innan man fick
hans gillande. Om metoden var så alldeles
riktig och om den icke medförde en viss
stereotypering, må här vara osagdt — men i alla falk
Sundberg mente väl, och så tog han sig med denna
elevexercis en liten tröst och beskedlig hämnd på
de store, som icke aktade på hans rättelser.
Vi höllo alla af Sundberg.
Att hysa aktning, kärlek och vördnad för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
