Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ELEVSKOLAN och DE KUNGLIGA TEATRARNA - 20. Svante Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nya generationen förstod måhända icke så väl
Svantes spel.
De följande vårarna och somrarna såg man
nästan dagligen den gamle skådespelaren på sin
vanliga soffa i Kungsträdgårdens allé midt för
kungl. Dramatiska teatern, ständigt med
vördnad hälsad af forna kamrater och öfriga
förbipasserande bekanta och ännu någon gång kunde
det kvickt kryddade skämtet leka fram som en
försvinnande solstråle mellan hans bleknade läppar.
Med den jublande barnskaran i
Kungsträdgården var Hedin ännu i ålderns sena dagar
särdeles god vän. En gång syntes en liten fyraårig
flicka springa omkring Svante och betrakta
honom uppmärksamt. Hedin vinkade den lilla till
sig och sporde henne:
»Min lilla vän, känner du mig? Vet du,
hvem jag är?»
»Ja, visst vet jag det! Du ä’ gamle ’vante!» —
Sommaren 1896 slumrade Svante Hedin in i
den långa sömnen, efter en kort sjukdom, älskad
och saknad af alla, som förmått uppskatta den
gamle gentlemannens rika hjärta, i kraftens
dagar spelande humor och hans i allo nobla
personlighet.
Och med Svante Hedin jordades en icke så
ringa del af den tradition, som förr spridde glans
öfver vår främsta talscen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
