- Project Runeberg -  Teatern och Livet. Några tankar om dramatisk konst i nutid och framtid /
28

(1910) [MARC] [MARC] Author: Frida Stéenhoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vohrtionen i konstens allra heligaste tempelgårdar.
På dramats vigda mark strida alltsedan dess
»förståndiga» och »oförståndiga» diktare sin långa strid om
herraväldet över tempeltjänsten.

Problemkampen om konstens beroende eller
oberoende av förnuftet jämte moralen blir nog aldrig
slutförd. Apollon och Dionysos äro idealiska gudar och
sådana kunna ju icke dö. Sokrates var blott en
människa, men gudarna rå ej på hans underbara förstånd.
När han lade grunden till sanningssökandets
världsmakt, var det ju den modärna vetenskapens tidsålder,
som begynte, och den kan häller aldrig dö.

När Sokrates yrkar, att även konstens mål är
sanning, dygd och det »riktiga handlingssättet», säga
dionysianerna nej. Men bakom deras nekande ligger
ej det matematiskt noggranna beviset, att de ha rätt.
Å båda hållen kommer bevisföringen till korta.
Segern lutar än åt ena, än åt andra sidan, allt efter
tidsfluktuationer efter majoritetens eller minoritetens
makt.

För dionysianerna måste en ständig förnyelse av
omedveten kraft genom konsten tillföras mänskligheten
för att hon skall uthärda sig själv och sin egen kultur.
För dem är tanken tärande, exaltationen närande.

Sokratismen ser i tanken räddningen, målet, allt.

Kanske är det så att Dionysos och Apollon ej
böra ensamma bära spiran i dramats rike? Deras
välde är gynnsamt för sagor, rus och drömmar, men
intellektet förtunnas och mänskligheten blir barnsligare,
ej klokare, tills den fordrar Sokrates som medregent.
Är det där vi äro nu?

Ett nytt jämviktsläge mellan maktfördelningen
hos dessa konstens höga beskyddare är kanske just
vad teatern behöver.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:01:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/teaterliv/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free