- Project Runeberg -  Teateroriginal och typer från skilda scener /
158

(1900) [MARC] Author: Adolf Hellander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. Ludvig Norman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var allt hvad världen ägde bjuda på i utmärkt
sångväg och där fanns bland andra Adelina
Patti, då i fulla glansen af sin konst och
skönhet. Med henne skulle den blyga, i eget tycke,
obetydliga svenska sångerskan täfla och hon
darrade — men Ludvig Norman satt trygg
och leende bakom musikestraden. Patti sjöng
en af dessa glänsande italienska arior, hvari
hon excellerade med sin strupes och sin konsts
alla resurser och gjorde de omöjligaste hopp
och drillar och publiken brast ut i ändlöst
jubel. Då sprang Louise fram till Norman
och ropade: “Nej, jag kan inte, jag afstår!“
Men Norman endast log godt och sade: “Var
bara lugn, lilla Louise ... vi bry oss icke om
de där grannlåterna — vi sjunga svenska
folkvisor
— “Necken“ och “Kristallen den fina“,
det skall nog gå i dem.“

Då turen kom ledde Norman fram den
svenska sångerskan, satte sig själf till flygeln
och slog an. Det var dödstyst i den stora
salen, och man undrade väl hur denna svenska
med det hvardagliga ansiktet skulle kunna
täfla med sin tjusande föregångerska, men
snart lyssnade man endast till dessa underbara,
enkla toner, burna fram af en stämma
så sillverklar och ädel, så brinnande skön
och ren, att den trängde in i hvarje själ och
kom dess bättre känsla att vibrera. — Det
var slut — man satt stilla med tårade ögon,
men så bröt stormen lös, man applåderade
och skrek och numren måste bisseras. Louise
Michaëli hade segrat, det var hon som tog
priset och hemförde guldmedaljen. Ludvig
Norman delade triumfen.

I sitt hvardagslif var Norman ständigt den
vänsälle; han älskade att sitta i vänners lag,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:14:34 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/teaterorig/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free