Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
BROKIGT.
Hennes blick var verkligen irriterande. Den
var hvarken hvass eller genomborrande, flöt
tvärtom ut i det oändliga utan udd, men då den
träffade ett föremål, tycktes den’liksom omsvepa det,
smyga sig tätt efter hvarje form och sedan
fasthålla det länge, tills ögonlocken sakta fäldes.
Månne själen fick del af den sålunda fångade
bilden, eller var hon alldeles främmande för denna
ögonens irrande lek? Det visste man icke, ty Linda
talade aldrig om hvad hon tänkte. Blott någon
enda gång kunde hon komma med en
anmärkning så långt utom hennes år och hennes sfer,
att det blef andras tur att stirra på henne, och
då man frågade, »hvar har du fått det ifrån»,
rodnade hon och svarade förläget: »jag bara
tänkte så».
Hon hade haft två bröder — den ene dog,
medan hon var barn, och då hon kände sig ensam
eller längtade efter ömhet, då begret hon sin döde
bror. Icke hade han älskat henne mer än de
andra, men det låg en bitter tröst i den
föreställningen, och nu trodde hon det. — De hade bara
kallat henne »lillstumpan» och skickat honne
ärenden, ty de voro många år äldre än hon.
Han, som var död, studerade till läkare. Unda
kom alltid ihog ett skelett, som hängde vid hans
säng sista sommaren ban var hemma, och som
skramlade så hemskt, då det var korsdrag. En
gång hade han visat henne ett hjerta, inlagdt i
sprit. Hon såg på hjertat så, som hon såg på
allt annat. Så sköt hon bort burken och sade sakta;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
