Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORUTSATTNINGAK.
7
»Det darrar ju.»
»Nu var du dum,» sade brodern.
»Jag förstår väl, att det inte darrar riktigt,»
sade den lilla och gick ut.
Mon satte sig högt uppe vid vindsgluggen och
stirrade ut öfver sjön. Det skar i hennes öron
det der »duin», som brodern sagt så högt. Var
hon dum, derför att hon hörde det stackars lilla
hjertat klappa och såg att det darrade? Ilon tänkte
ju bara så.
Den andre brodern studerade
naturvetenskaperna. Han plockade örter eller sysslade hela
dagen på ett laboratorium, som ban inredt åt sig
i en vindsskrubb i en af flyglarne. Det var när
han var hemma som student.
Han talade om vätskor och gaser och
koagulationer. Och Linda stod andäktig bredvid och hörde
på och nickade ibland, som om hon förstod. Hon
tänkte för sig sjelf, att hon var bra dum, men hon
tröstade sig, så länge ingen annan sade det, och
så lärde hon sig de underliga namnen utantill,
idislade dem tjugu och tjugu gånger, alldeles som
då man öfvar skalor, och när hon kunde dem —
utan att förstå deras betydelse — kände hon sig
stolt och tillfreds, som om hon vunnit en seger.
Sådant kunde sysselsätta henne många dagar,
en vers, som hon icke förstod, ett underligt
yttrande, ryckt ur sitt sammanhang, allt som föreföll
henne gåtfullt och dunkelt kunde under långa tider
upptaga hennes tankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
