Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
BROKIGT.
fälda för hela framsidan, och ingen lefvande varelse
syntes till med undantag af en katt, som satt och
nickade midt i solen uppe på altanräcket.
På gårdsplanen under lindarne var en smula
skugga. Der hade familjen slagit sig ned.
Häradshöfdingen drog långsamma drag af sin
cigarr och pustade röken ut i små lätta blå ringar,
medan hans ena arm hängde slapp öfver soffans
rygg. Bredvid honom satt fru Mina, helt prydlig
i hemväfd bomullsklädning, ett stort blårandigt
förkläde och en liten nystärkt hvit mössa. Hon
spritade ärter och tycktes i motsats till de andra
icke alls generas af värmen, trots sin ganska
betydliga korpulens.
Posten var nyss kommen, kunde man se af
väskan med ännu vidhängande nycklar, som låg
kastad på en stol, och de många tidningarne och
brefven, kringströdda på trädgårdsbordet.
En ung man i ljusa sommarkläder och en
lätt halmhatt på ett krushårigt hufvud tog ett efter
ett af de stora brefven, som alla hade
tjenste-frimärken och stora röda sigill, öppnade det med
ett energiskt snitt af pennknifven, kastade en blick
på innehållet och lade in det igen och tog ett
nytt. Ibland då något syntes honom mera
märkligt, räckte han papperet till häradshöfdingen med
en åtbörd, som tydde på ett förtroligt förhållande,
fastän aktningsfullt, från den unges sida, såsom
skilnaden i ålder kräfde. Häradshöfdingen såg till
ett ögonblick och nickade med en min, som sade:
»det är bra, gå vidare!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
