Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
BROKIGT.
Om hon icke vore Linda, och om man icke
vore van att döma henne efter en annan
måttstock än andra, skulle man frestas att kalla detta
sätt att se för oanständigt.
Linda eger okunnighetens oskuld, hon förstår
icke hvad hon ser, hon känner blott, Hon tror,
att det är hennes kärleks hemlighetsfulla,
öfversinliga magi, som gör åsynen af den unge
mannens gestalt till en njutning för henne.
Och till en del har hon rätt, vi veta ju icke,
hvar det öfversinliga aflöser det sinliga. Men om
hon också sett med en kännares medvetna blick,
en erfaren kvinnas vakna känsla, skulle icke
hennes hjerta klappat fortare, hennes kind blossat
varmare, än då nu hennes rena flicköga dröjande smekte
de kraftfulla och smidiga formernas mjuka linier.
Äfven han hade kastat hatten af i
sommarhettan, och så som han satt, vänd helt. i profil
mot henne, aftecknade sig hufvudet skarpt mol
den klara luften.
Detta käcka, stolta hufvud, med sin starkt
svängda nacke, sin raka, breda panna, litet
framskjutna, grofva haka, kraftiga näsa och fylliga röda
läppar skulle för andra ha talat om en obändig,
trotsig vilja och starka lidelser, men henne ingaf
det blott beundran och en känsla af trygghet.
Ju vekare kvinnan är, desto mera älskar hon
det starka, och Linda kände, att Ove skulle kunna
beskydda henne lika kraftigt, som han älskade
henne högt, hon visste också, huru villigt den stolta
nacken böjde sig för hennes lilla mjuka hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
