Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMP.
53
Hon vände hufvudet halft akterut, och Ove
måste vrida öfverkroppen alldeles om för att kunna
följa hennes pekning.
Ja det var i sanning underbart!
Han hade aldrig sett något liknande. Men
han hade aldrig heller sett med sådana ögon som
denna kväll, hans själ hade aldrig tolkat bilderna
för honom så som i detta ögonblick.
Solen i sitt purpurröda majestät, der hon sjönk
bland de silverglänsande fjellen i vester, var
öfverväldigande som tanken på ett lif vid hennes sida . . .
Den djupsvarta, hemlighetsfullt plaskande vågen
var dyster och vemodsfyld som hans egen ovissa
framtid, som ban ej vågade erbjuda en älskad
kvinna ... Men nuets ögonblick var rikt som
himla-hvalfvets tusen skiftande färgackorder ...
Han stödde sin venstra arm med armbågen
mot. akterbänken och handen under hufvudet och
höll med den högra i båtkanten, men då denna
tvungna ställning efter en stund blef honom
tröttsam, lade han lätt den högra i Lindas knä. Vid
den sakta beröringen vände hon på hufvudet och
mötte hans blick. Han hade hela solglöden öfver
sitt ansigte, och hans stålgrå ögon voro så djupa
med en så underbar mjuk glans, att hon först
fängslades af deras skönhet och sedan af deras
uttryck.
Ett ögonbück ref hon sig lös och vände bort.
hufvudet, men i nästa kom hennes blick tillbaka
igen, liksom tvingad af en magisk makt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
