Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
BKOKIGT.
det finnes troll derute? — Ingenting utom döden
skall kunna rycka din gosse ifrån dig, och jag är
ju ung och stark, hvarför skola vi då tänka på död
och skilsmessa midt i vår lycka?»
»Jag tänkte icke på döden nu, utan på
menniskorna, de äro så ovänliga, de skola locka dig
bort ifrån mig med sin storhet och sin glans, och
jag har intet., intet att hålla dig kvar med. Hvad
förmår ’vildblommans’ doft och fägring mot rosornas
derute?»
»Du får icke tala så, älskling, det ligger ett
misstroende i dina ord, som bedröfvar mig. Du
får aldrig, aldrig släppa mig; om du ser att storhet
och glans lockar mig, så skall du hålla mig
tillbaka med din milda kraft — du vet icke ännu,
hvilket välde du har öfver mig. — Men du får ha
tålamod och öfverseende med mig, ty jag är icke
så god och ren som du ...»
»Som jag? ... åh, jag är visst icke god — men
du. Allt hvad jag tänkt mig manligt, och ädelt,
det finner jag förverkligadt hos dig. — Jag kan
icke fatta, att du kan älska mig. Min lycka synes
mig blott så oändlig, att om icke fruktan att
förlora dig bringade en smula jemnvigt, skulle jag dö
af bäfvan.»
»Tala icke så, Linda — och tänk icke heller,»
bad Ove allvarligt. »Du gör orätt emot mig och
emot dig sjelf. Om du tror så högt om mig, så
kommer du att ställa fordringar på mig, som äro
för stora och ditt hjerta skall brista, då du en gång
tvingas att se, att jag har fel som de andra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
