Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMP.
63
»Men Ove, jag kan icke döma dig efter samma
måttstock som andra dödlige. Jag rår icke för det,
du har lärt mig det sjelf... Är det ett fel, så
förlåt mig det!.. . Jag älskar dig så, att jag icke
kan tänka en enda tanke, som icke utmynnar i dig.
— Och om jag än sammanplockade från alla jordens
språk alla uttryck de ha för ömhet och kärlek, så
skulle de icke förslå att tolka alla de känslor för
dig, som i olika ögonblick genombäfvat min själ...»
»Min älskade — älskade, älskade Linda!»
Han upprepade ordet med stigande värme,
såsom sökte ban nedlägga deri den stormande
ömhet, som botade att spränga alla fysiska band
för att ett ögonblick famna hennes själ. »Du är
den ljufvaste, den ädlaste, den bästa, du är min
Linda — och Gud förbjude, att din tro någonsin
svikes!»
»Om min tro på dig skulle svikas,» fortfor
hon åter i samma långsamma dämpade ton, »skulle
jag anse det som ett straff för att jag älskat för
högt.... men ett straff, vid sidan af hvilket evig
förintelse vore himmelsk sällhet... — Jag har
grubblat så mycket öfver, hvad kärlek kunde
vara... tror du, att jag nu vet, hvad kärlek
är?...»
Ove svarade icke strax. Han tillslöt hennes
läppar och ögon med eldiga kyssar.
»Ännu vet du icke allt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
