Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
BKOKIGT.
5.
Vägen låg banad och jemn för Ove. Han
behöfde blott gå den rakt fram för att komma till
målet. Hvad som för hans kamrater och
jemnåriga ännu blott hägrade som ett lockande
framtidsmål, det kunde han så godt som ta på med
händerna.
Han var sin blifvande svärfars notarie, åtnjöt
hans ledning och råd vid hvarje steg, och det
skulle icke dröja särdeles länge, förrän han blef
vice häradshöfding. Sedan skulle han få
arrendera domsagan af gubben, tills denne tog afsked,
och då borde han vara sjelfskrifven efterträdare.
Så hade de gamle räknat ut det, och Ove var
nöjd och tillfreds, och Linda jublade vid utsigten
att alltid få stanna bland sina berg, och att icke
behöfva skiljas från sin vän.
Men sedan Ove återkommit från en resa ned
till Stockholm, var han sig icke lik. Det var som
om han blifvit förhexad, han tålde knappast sig
sjelf och var till och med ovänlig och snäsig mot
Linda. I nästa ögonblick bad han henne så att
förlåta honom, »hon skulle icke bry sig om hans
dåliga lynne, hon skulle bara icke gå ifrån honom,
icke lemna honom åt sig sjelf». — Och Linda följde
honom troget, hörde stilla på hans häftiga utfall
mot allt det upp och nedvända, som menniskor
kallade lag och rättvisa, höll med honom ifrigt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
