Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
BKOKIGT.
kunde ieke fängsla hans uppmärksamhet, icke locka
lif i hans grubblande blick. -
Då tystnade hon förstämd.
Hvad grubblade ban på månne? — Hon hade
frågat utan att få svar, hon tordes icke fråga igen.
Hon letade i sitt minne efter något, som hon visste
intresserade honom; så började hon tala om
framtiden — den hägrande ljusa framtiden.
Han hörde på henne, och hans drag fingo ett
uttryck af beslutsam kraft. De stannade vid
nedgången till grottan.
»Kom älskling, låt oss gå dit ned en stund!»
De satte sig på grässoffan midt för öppningen
i löfverket, genom hvilken de kunde se öfver sjön
med dess hvita seglare bort till bondgårdarne vid
bergets fot på den andra stranden. Ove svepte
själen tätare om Lindas axlar och började:
»Jag har något allvarligt att. tala med dig om,
men du skall lofva att vara min förståndiga flicka
och höra mig med lugn, — det vill du ju?»
Visst ville hon. Hon ryste lätt. Det var väl
aftonkylan.
»Vänta bara lite!» — Hon satte sig till rätta,
lutad tätt in till honom med hufvudet böjdt och
blicken irrande ut öfver vattnet. Hon tryckte sin
hand i hans, som slöt sig fast om hennes lif.
»Så, nu är jag färdig, börja nu!»
»Nej, icke så, jag vill se ditt ansigte, då går
det alltid lättare att tala,» och ban sökte böja det
upp emot sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
