Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
BKOKIGT.
»Jag har redan talat vid farbror,» fortfor Ove,
»och de gamla gifva nog med sig, fastän de till en
början finna det öfverdådigt. Men vi skola allt
reda oss — skola vi icke?»
»Ett mycket litet hem deruppe i bergen, sade
du så Ove?»
M
»Ja, ett mycket litet, ett riktigt dockhem.»
»Gud välsigne dig Ove,» sade hon innerligt.
»Jag ville icke byta bort clet lilla hemmet för ett
palats om några år. — Det är då icke sant, att
du ställer makt och framgång högre än min
kärlek,» tillade hon sakta med ett uttryck af
hänryckning.
»Har du trott det?» Han drog henne häftigt
till sig och såg henne forskande i ögonen. »Har
du verkligen trott det Linda?»
»Ja, jag trodde så — det såg så ut.»
»Det får du aldrig tänka, aldrig säga mer.
Det är styggt af dig!»
11.
Då hösten kom, flyttade de in — icke i ett
af de små husen i södra bergen, utan i en täck
liten villa ute på Östermalm.
Föräldrarne hade ordnat det lilla boet utan
öfverdåd, men nätt och prydligt, och Linda visade
sig vara en lika praktisk som täck liten husmor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
