Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
BKOKIGT.
då vida mer hans vilda kynne att tvärtom stänga
in henne i den kvafva stugan, och sedan han
klappat kring henne, bedja henne »svalka sig» borta
i vrån i den unkna halmen, under den smutsiga
fållen.
Blom tillhörde nemligen desse olycklige, hos
hvilka ruset ovilkorligen framkallar rofdjursnaturen.
Detta är för öfrigt rusets inverkan på de allra
flesta af dess offer, ehuru den framträder mer eller
mindre skarpt, dock alltid i en benägenhet att reta,
såra, framkalla lidande — helst hos dem de i
sjelfva verket hålla kärast.
Den bildade mannen inskränker sig till ord,
försmädliga och sårande, icke sällan djupt
skymfande. Han vet, att detta är tillräckligt för att
framkalla lidande hos hans finkänsliga offer.
Men för den råa styrkan är detta icke nog,
han behöfver se den fysiska smärtan för att den
frambrytande odjursnaturen hos honom skall
tillfredsställas — han skyr icke att se sitt offer vrida
sig i förtviflan och ångest för hans fötter, det
eggar honom blott att gå ännu längre för att njuta
den dämoniska tillfredsställelsen i att vara den
öfvermägtige.
Karl Johan Blom besatt, i hög grad denna
råa styrka, men han förvirrades af den lugna
kallblodighet, med hvilken hans hustru mötte honom
i afton — han hade äfven fegheten gemensam
med vilddjuret.
1 växande raseri stod han ännu alljämt
framför henne, vaggande sakta till höger och venster;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
