Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I EN DRINKARES HEM.
. 133
han knöt händerna krampaktigt, läpparne skälfde
och framstötte mumlande ljud, som han fåfängt
sökte forma till ord. Gång efter annan lyfte han
armen för att i nästa ögonblick låta den falla
krossande ned på Malins skuldra — men lika ofta
lät han den tungt sjunka ned efter sidan.
Ännu gick nålen taktfast mellan Malins
fingrar, men förfäran grep henne med allt mera
öfverväldigande styrka. Hon behöfde icke blicka upp
i det ansigte, hvars flåsande andedrägt brände
hennes panna, för att veta, att lidelsen der stod
tecknad i nakna drag, och att denna lidelse endast
väntade på ett uttryck af oro eller rädsla hos
henne för att komma till utbrott.
Hon kunde icke fly, icke undkomma, icke
försvara sig, icke ens flytta blicken från den fläck,
der nålen stack upp och ned.
»Hvad kunde han egentligen göra henne?» —
»Slå, misshandla, kasta ut henne i den
stormiga, bistra natten.» — Rädslan försvann för ett
isande, dödlikt lugn. — »Skulle icke stormen lägga
sig, natten vika för morgonen, såren läkas och
slagen försvinna i långa, gröngula strimmor —
icke är lidandet evigt?» —
Det sista stynget var sydt — hon bet. af
tråden, kastade ifrån sig jackan och fäste nålen i
sitt klädningslif. Så lade hon båda händerna i
skötet och såg upp med en utmanande blick, som
ville hon säga: »seså, nu är jag färdig».
Men hon kunde icke uthärda åsynen af detta
råa, i vrede och raseri förvridna ansigte, kring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
