Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN .tULBILD.
173
Den når sin höjd och har knappast gräns, då
tvenne julbockar efter mycket buller i förstugan
släpa in de stora julklappskorgarne.
Hvilket virrvarr och stoj, så många frågor
och utrop! Men nu måste det bli tyst, ty eljes
kan icke pappa läsa upp utanskrifterna, och det
står månget skämtsamt rim på dem. Och snart
äro korgarne tömda, medan hvar och en med
välbehag betraktar sin skörd af »klappar».
Tacksamhetskyssar och handslag vexlas, och man kommer
öfverens om, att ofvanpå detta skall fisk och gröt
smaka bra.
När så grötrimmen gått af stapeln, lugna sig
sinnena, och då tårtan bäres ut, bäres lille Gideon
med en trumpet i ena handen och sin nya »grålle»
i famnen sofvande in i sin lilla bädd — och vi
andra följa snart hans exempel, väl ihågkommande,
att vi i morgon skola i »ottan».
Julnattshimlen är mörk och hög, men ingen
stjerna är synlig, jo se, en enda strålar klar der
borta öfver kyrkans tak! Luften är mild, och
kyrkklockornas regelmessiga slag ljuda med dämpad
klang öfver nejden, under det hästarnes
»dån-bjellror» falla in som ett lekande klockspel.
Från alla håll komma kyrkobesökande, gående,
åkande, alla försedda med bloss. Se blott dit bort
öfver sjön, hundratal af irrande ljuspunkter, stora
eldröda flammor nära intill, små tindrande
stjernor längre bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
