Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIHET.
193
Nu var det alltid mörkt i sängkammaren, ocli
Berta sof eller sträckte gäspande på sig och
frågade med trött röst, om han haft roligt. Hur ljust
och gladt var det icke förr derinne — då hon
hörde honom i tamburen, skrufvade hon alltid upp
lampan — och helsade honom så med storvakna,
leende ögon och utsträckta armar för att få kyssa
honom, medan han var »frisk och kall af
nattkylan».
Allt detta saknade ban, och så gick han ut
allt mer och mer sällan och upphörde så småningom
alldeles. Ingen uppoffring syntes honom för stor,
om ban dermed kunde göra Berta lycklig igen, och
så småningom upphörde han att. betrakta det som
en uppoffring. »Hvad han behöfde — sympati,
medkänsla och förståelse — det fann han ju i
rikaste mått hos henne.»
Han hade gått ut mest af vana och emedan
ban rifvits med af sitt vakna intresse och i
egenskap af god talare snart kommit att föra ordet
inom ett parti. När han tänkte närmare på saken,
kom han ihåg, att det egentligen varit Berta, som
från början, både under deras förlofning och sedan,
hade uppmanat och eggat honom att ingå i alla
de föreningar och klubbar, som hade något
inflytande eller sysslade med moderna intressen.
Hvarför hon så hade gjort, kunde ban icke riktigt
förstå. Han kunde väl påminna sig, att hon ofta
brukade säga: »när du nu blir litet mera bekant,
så tar du väl mig med, säg, det vill du väl?» hvartill
ban svarat:
Brokigt. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
