Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
BKOKIGT.
»Jaa — naturligtvis!»
»Och du törs väl också?»
»Ja, visst törs jag! Det var en fråga.»
»Bara du blir min lilla fru,» tillade ban senare.
Och när hon så blef hans lilla fru och frågan
ånyo kom på tal, då sökte han göra klart för
henne, att han ännu var i en så underordnad
ställning, att han icke vågade göra något stötande;
och det ansågs nu en gång »stötande» — del var
icke hans fel, att menniskor voro så bundna —
att en ung dam blandade sig i männens
angelägenheter; och dessutom ville han icke utsätta henne
för klander af stadens tongifvande damer o. s. v.
Allt det der kom han väl ihåg, och att ett
djupt veck då lagt sig mellan hennes ögonbryn,
att hon blifvit tyst och misslynt, men det föll
honom icke in att ställa det i samband med hennes
beteende den der aftonen — och derför grubblade
han fåfängt öfver hennes tydliga förändring.
Nu satt han hemma hos henne hvarje afton,
då de icke undantagsvis besökte teatern eller voro
bjudna till hans förmän, de enda, med hvilka de
umgingos i staden. Men förhållandet kom derför
icke in i det gamla spåret, och lyckan lyste aldrig
som förr i hennes ögon.
Men kanske hon var lycklig lika väl? öm och
kärleksfull var hon ju, skämtande och glad också
— men icke som förr.
Glöden, lidelsefullheten var borta.
Det sprittande lif, som förr då hon kände sig
riktigt fri kastade henne ur stämning i stämning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
