Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel och Anna, eller Correspondence emellan tvenne våningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
Axel och
Och om än för siunder stormen ryter,
Natten mörknar, allt blir hemsk och tungt;
Se en vink, och floden stilla flyter,
Himlen klarnar, vinden andas lugnt.
Och de rika, hlomstevklädda stränder,
Vinka seglarn på den stilla flod.
Dit han styr, med tacksamt knäppta händer,
Glad han säger: Gud ar vis och god!
Axel till Anna.
Det är han, det är han, och du är en
engel , Anna. Men svårmodighetens ande har nu
engång i dag bemägtigat sig mig till kropp och
själ. Jag tänker nu eller snarare grubblar fö?
mycket, för att kunna läsa. En fatal
blandning af gråbruna och svartfärgade
föreställningar, omgifva mig i min ensligliet, som
vålnader, uppstigna ur svarta Tartaren. Hvad skall
det blifva utaf dig Anna, med denna Tante ]
snål och hård, som ej vill öppna sina dörrar
för unga, hyggliga männer ? Skall du år från
är sitta med henne, torka som hon, bli suiv
ögd som hon (hvad under då du ej ser annat
an henrje) och smittas af hennes hosta?
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
