Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel och Anna, eller Correspondence emellan tvenne våningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
Axel och
dert stormig. Faster ville ej lata mig gä. Jag
bad och bad, till dess „nej mitt kära barn“
ändtligen förvandlades uti „nå, så må du fa
ga da, envisa stycke!“ hvilket uti mina öron
lät rätt harmoniskt.
För hvem jag rätt innerligen bad i kyrkan,5
lär du väl kunna gissa. Jag bad så af innersta
hjertat, så hoppfullt, som någonsin ett barn
kan bedja en allgod fader. Då jag med djup
andakt tillika med församlingen steg tipp, för
att sjunga det himmelska Halleluja, bröt en
solstråle klart och underbart fram genom
kyrkfönstret och upplyste Westins herrliga Altartafla.
Tron, kärlekens och hoppets englar,
knäböjan-de kring den Uppståndnes graf, stodo på en
gång så lefvande, sä öfverjordiskt sanna, att
man tyckte dem öppna läpparne och förena
sig i vår lofsång. I mitt hjerta uppsteg,
mäg-tig och ljuf, en innerlig öfvertygelse: allt skall
annu bli godt! och obeskrifligt rörd, böjde jag
mig ned, att för dig och mig emottaga den
högtidliga välsignelsen. Axel, allt skall ännu
bli godtj
Axel till Anna.’
For din skull, min Anna, ljufva engel, skall
jag bli välsignad och genom dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
