Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel och Anna, eller Correspondence emellan tvenne våningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
Axel ocii
skuffa omkull honom, då jag skulle gå ut. O
hvilken vän! Det är han, som cederar mig
sysslan, som varit honom tillbjuden, och
lönen, emedan han ej behöfver den. Han är
rik. Han har gjort mig så. O visa mig nu
en dödlig, lyckligare än jag; en Älskare, hvars
. . . . fast måhända, dock — om han redan
vore gift karl. Men det skall jag äfven bli
inom kort; . . . om du vill, min Anna, . . .
o Anna!
Anna till Axel.
Goda Axel, är det möjligt? Är det
verkligen sannt. Knapt kan jag tro det, fatta det
kan jag ej. Axel, min goda vän — skola vi
verkligen bli lyckliga?
Axel till Anna."
Vi skola bli det. Mitt hela skall egnas, att
göra din sällliet, och din skall alltid bli, som
den nu är — min. Vi kunna när som helst
gifta oss. Jag har en honorabel syssla.
Lö-iien är väl ej stor, . . . men våra behof
skola vara få. Lifvets beqvämligheter äro gjorda
mest för gammalt folk, som ingen hjertats säll—
het mer kunna njuta. Då man ej kan älska ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
