Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel och Anna, eller Correspondence emellan tvenne våningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
ÄXEti OCH
Ack ja, utropade hans hustru, äfven sä hade
vi varit de lyckligaste hland varelser!
Hvilka ord, min Anna, hvilka ord! De
utsädes under Englands himmel. Låt oss bli
värdiga, att en dag säga dem under Sveriges.
Anna till Axel.
För Guds skull . . . bästa Axel . . ’. du
menar väl icke . . . ? Jag förslår ej rätt hvart
du syftar, . . i . men nog bekänner jag, att
svälta, hysa och tigga, skulle synas mig
mindre roligt. Hvad menar du? Zigeunerska blir
jag aldrig, det säger jag dig, vore det äfven
blott för den horribla läi’gens skull.
Axel till Anna.
Är ej heller nödigt. Ingenting skall hindra
min hustru från att vara snöhvit, så till kropp
som till kläder.
O min älskade Anna, slå ej med kallt
uträknande verlds- och småhets-sinne, till
j-or-den, mina sköna sällhets-tempel! Låt oss bli
lyckliga, ej för andra, men för oss sjelfva!
Vill du, så kunna vi det visst. Min lön är
visst ringa, som jag redan sagt, ett intet emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
