Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel och Anna, eller Correspondence emellan tvenne våningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 Ax Et- OCH
iats vingade slag — och hvart slag en känsla
.... huru sträcka de ej, huru till evigheter
göra; de ej niiuuterne! Och allt omkring mig
är så lungt! Hor kyrkans klockor slå tu . . . j
skall då intet vakna ? ingen smärta, ingen kär- j
iek, ingen trånad genom natten höja sitt rop?
Allt är tyst . . . jag vakar ensam. Dock
fiatt-väktarns röst . . . men huru liknöjdt
förkunnar han ej verlden — att domen kommer!
Axel till Anna.
Det är morgon. Verlden vaknar, — jag
ar ej mer så ensam. Det är dag äfven i min
själ. Jag är lugn. Stunden är inne. Det är
— Nu!
Anna till Axel.
Jag har fått hvad du i natt skrifvit till
mig. Axel, kunde du tro dig vaka ensam?
Hörde du ej mitt hjertas slag? O huru
besynnerligt-, att en sammansättning af träd,
Diossa och kalk, hvad som för dig är golf,
för mig tak, skal] hindra tvenne
mennisko-hjertan-, att förstå hvarandra! Ack vore detta
nu dock litet längre borta-, jag darrar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
