Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel och Anna, eller Correspondence emellan tvenne våningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
Ax EL OCH
bestämdt: .,Farbror måste först höra mig.“ Han
stoppade fingrarne i öronen, spände uti mig
sina ögon, som tvenne klor, och ropade: „Ej
ett oi*d, ej ett ljud! gif mig på stunden igen
tidningarne eller hör jag aldrig mer på dig“!
Jag skrek, han skrek högre; slutligen måste
jag arma lilla vestanvind gifva efter för
nordanstormen. "Farbror blef god igen och jag
gick, ty han hade hvarken hört eller förstått
mig, sedan han fått ögonen fästade på den
kära paragräphen. Snart är en timma förliden.’
Ännu en till och jag går. O min Anna, mitt
enda!
Axel till Anna;
Turkar och Ryssar, Ryssar och Turkar!
hvad äro de och deras iuteressen för mig? .
halmstrån, — papperslappar; — och för
dessas skull, måste jag här sitta som i en
brinnande ugn. Ah! nu Anna!
Axel till Anna.
Det ar förbi! allt förloradt. ... Ej en
gnista hopp qvar- • . ... Jag kan ej se hvad jag
skrifver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
