Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel och Anna, eller Correspondence emellan tvenne våningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
g4 Axel och
ljuf, saliggörande, som utprässar sköna tårar
af vällust och frid, så är det den man erfar,
då efter öfverstanden smärta och sjukdom,
man stilla återvaknar till lifvet, . . • och till
ett lif, dit blott vårflägtar, blott blommor
vinka oss. Huru stilla är allt, huru rent inom
oss, huru öppet för glädjen, huru böjdt till
allt godt! Jag har i dag under sköna,
oskattbara stunder, helsat lifvet och tackat dess
allgode Gifvare. I morgon, Axel, väntar jag dig.
I morgon vid middagstiden.
Axel till Anna.
I morgon! Mer kan jag ej säga. Allt är
for mig — i morgon?
Anna till Axel.
Vi skola vara stilla, Axel, och lugna. Vi
voro barn förut; vi äro gamla nu, ... vi bå
lidit, låt oss ej-glömma det. Som stormar,
hvilka rena luften, äro passionerne för våra själar,
då de upphört att rasa; må det så varit äfven
för oss. Axel, vi skola vara lugna, klara,
rena och fridfulla, som denna sköna vårdag.
I dag vid middagstiden, Axel. De skönaste
apelsiner har jag gömt, för att äta med dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
