Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvillingarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T V II LIK G ARNE. II9
v;ard och Elina, som man berömmer sig af
gåfvor, som naturen skänkt vårt land eller vår
nejd, dem vi kalla vara, och äro stolta öfver.
Man kallade dem Euglarne, och i sanning, då
man såg dem, då man hörde deras melodiska
röster, förena sig i en enkel låfsång till
Skaparens ära; kunde man glömma allt annat,
och för några stunder tro sig vara i
himme-len.
Denna ömhet, som vanligtvis tvillingar
hysa lör livarannan, var mellan Edward ocli
Elina så djup, så innerlig, ätt jag tror de
hade foga begrepp om en tillvarelse, den ena
utan den andra. De tänkte, de handlade
tillsammans och tycktes vara sälla, att alltid
vara hvarandras vittnen. De sade alltid Vi;
blott i hvarandra kände de sitt Jag; detta Jag,
som, då man känner det rätt ensamt blott i
sig, än en så tung och plågsam börda.
Utan ett molu, hade tvillingarnes sköna lif
framflutit. Ingen sjukdom, ingen sorg, intét
missnöje, hade öfver deras rena pannor ka-,
stat en skugga. Lifvet, denna så stränga
upp-fostrarimia, tycktes vörda sina barn, och för
första gången ej våga vara hård. Hvar dag
som gick förbi gaf något till att försköna dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
