Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvillingarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tvillingarue.
123
nande gick upp lör dig. Vår sällliets himmel
var mulnad: den skall klarna, du skall icke dö.“
Stundom äfven sökte lion att med skämt
och lek väcka hoppet i hans och hennes eget
bröst. Hon dansade lör honom, kastade
le-kand^ kring honom det lätta flor, som hennes
händer i tusen behagliga former lät sväfva
kring hennes egen etheriska varelse. Hon
sjöng för honom dessa små romancer och
visor, som taga lifvet så lätt, och som låta det
till och med kännas lätt för dem, som
lyssnande låta sig vaggas af deras Ie\fulla toner.
Men då blott ett matt leende, melankoliskt
återsken af de forra saliga, sväfvade frarn på.
Edwards bleka läppar, då slocknade hastigt
alla hoppets strålar i Ellnas ögon, och
Tvillin-garne gräto tillsammans.
Ofta uppmuntrade hon honom, att njuta
af dessa lifsförnyande medel, som isynnerhet
i lungsot användias för att’hindra den svaga
lifs-tråden att så tvärt afbrytas, och dem hon med
egen hand alla beredde. Hvem kan uppräkna
allt livad hennes sinnrika ömhet uppfann, Jör
att lindra och muntra den sjuke. Hon höll
sina händer, brodern ovetande, i iskallt vatten,
lör att sedan med dem smekande svalka hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
