Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvillingarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
T VILLINC ARNE.
Emedlertid liade de lidit, vunnit
erfarenhet, och från deras ögon försvann bleknande
den prisma, som klädt hela verlden i purpur.
De sågo sig om, . . . och försvunnet var
paradiset, ... de sågo tårar, brott, smärtor,
rysligheter, dem deras vanmägtiga händer
förgäfves utsträcktes till att hjelpa. Menskliga
eländet, hvars innehåll de nu först lärde
känna, uppsteg lik en mörk phantom, och
utbredde öfver hela den sköna joi’den ett sorgedok.
„Menniskorna lida (sade de), djuren lida,
allt som andas lider eller skall lida, — o! här
är ej godt att vara; — här är lidandets liem!“
och de önskade ej mer att lefva , — “blott
(tänkte de) för att kunna något litet trösta
och hjelpa. Men det är ju så litet vi
kunna och en vemodig tankens blick omfattade
jordklotet.
Vid denna tid började en god och upplyst
andans man undervisa dem, i den religion de
vox-o döpte till. I deras englarena själar, som
i den goda jorden Evangelium omtalar, växte
den himmelska säden, och bar hundradeialdt
frukt.
Deras blickar klarnade småningom med
ljuset i deras inre j de sänkte dem yäl ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
