Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvillingarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T VI L L I N G AR N E.
i April. Hälsning till er, milda vindar,
som bortsmälten vintersnön; hälsning iill dig,
granna vårsol, som tränger med värma och lif
ner i grafvarnes mull! från de dödas hem, från
den tysta kyrkogården, har jag i dag helsal:
lifvet. Jag älskar dessa fredliga ställen, der
det klappande oroliga hjertat, der allt
kommer till ro. Sjelf kännande inom ett bröst,
som tiden ej ännu hunnit härda, den rörliga
fången, som, än i smärta, än i glädje, slår så
oroliga och häftiga slag, gör det mig godt att
bland de hvilande hjertan, tanka mitt, eu
dag.
Lärkorna sjöngo, i den klara luften, öfver
träden vid Tvillingarnes graf. Vid grafven
satt modren som förr, på stenen tyst och o–"
orörlig. Öfver kyrkogården for en susande
vind, jag såg en rysning gå öfver hennes
kropp. Jag närmade mig henne, hon
lutade hufvudet mot en af lindarne vid grafven,
och log stilla. Jag såg med glädje, att äfven’
hennes pröfvotid var slut . . . att hon ej
väntade mera!
Vårblommor sköna, nu då Majsolen kallar
er upp ur den föryngrade jorden, betäcken
och kläden i härlighet den graf, som ej mer
af bittra moderstårar vattnas!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
