Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - II. De Wettes åskådning - 1. De tre övertygelsesätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
Männinskans andra övertygelsesätt är tron. När de Wette
i detta sammanhang talar om tron, menar han den rena
förnuftstron, den ur förnuftet självt skapade av åskådning
oberoende ideala övertygelsen. Förnuftstrons huvudidéer äro tre:
evighetsidén, frihetsidén och gudsidén. I vårt naturliga
tillstånd äro vi underkastade förgängelsens lagar men känna oss
likväl genom ett outplånligt självmedvetande höjda över
förgängelsen: inom oss lever ett evigt, som trotsar sinnevärldens
förvandlingar — vår odödliga själ. Den förnuftiga viljan
befaller fritt över naturnödvändigheten och tyglar de lägre
begären. Då vi med vår fria odödliga själ lyfta oss till en värld
av evighet och frihet, kunna vi ej därifrån utesluta de väsen,
som likna oss: vi känna oss med dem förenade till ett andligt
och sedligt rike, där endast den fria viljan stiftar lagar, som
vi fritt underkasta oss. Själva den döda naturen förklaras och
upplivas genom detta betraktelsesätt till ett fritt och oavhängigt
varande, som lyder en högre lag och tjänar ett högre
ändamål. Över alltsammans se vi med trons andliga ögct alltings
urkälla, världens lagstiftare och styresman, av vars allmakt
allt beror och vars heliga vilja leder allt till det bästa: i denna
förnuftets högsta idé finna vi det fasta stödet och hjärtats
heliga frid.6 Inom det ideala övertygelsesättets rayon råder
tron allena. Att vetandet icke har något med idéerna att
skaffa se vi redan därav, att det hos dem icke finner något
wendigkeit. Die Vernunft wird daher genöthigt, das in ihr liegende Gesetz
der Einheit und Notwendigkeit rein für sich selbst aufzufassen, und jene
Schranken der Naturansicht vor allen aber die der Zeit und des Raumes
aufzuheben. So entstehen die Ideen, als Negationen der Verstandesbegriffe
unter den Form des Absoluten oder Ewigen, nämlich die Ideen der Totalität
statt der endlichen Grösse, der Realität schlechthin statt der beschränkten,
der Freyheit statt der Bedingtheit, der Notwendigkeit statt der Zufälligkeit,
in welchen das Bedürfniss der nach der höchsten Einheit strebenden
Vernunft sich allein befriedigt findet, womit sie aber auch auf das Wissen
Verzicht leistet, das sie als ungenügend hinter sich zurücklässt.» Bibi.
Dogm. s. 6 f.
6 Rel. u. Theol., s. 9 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
