Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - II. De Wettes åskådning - 2. Religionsidealet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
flyktiga känslan. Men får den icke ingång i känslan och
levandegöres den icke genom den, blir den utan verkan.19 —
Rationalisterna opponera med stor iver mot den nya
åskådningen, därför att de själva härleda allt i religionen från
förståndet. De stämpla den med vedernamnet mysticism. Får
ordet ha sin ursprungliga betydelse: det hemlighetsfulla, så
går de Wette gärna med på namnet. Ty det ges
hemlighetsfulla regioner i människoanden, som äro oåtkomliga för
förståndet och endast tillgängliga för känslan. Men skall den
kallas mystiker, som ger avkall på förståndsklarheten och
undandrager religionen fri forskning och vetenskaplig
behandling, så betackar han sig för namnet och sällskapet.20
När vi nu skola fatta de Wettes religionsideal i sikte, kasta
vi först en blick på vad man kunde kalla hans idéschema.
Han räknar med spekulativa, praktiska och estetiska idéer.
Det är fråga om tre idétriader, där varje särskild idé inom
den ena triaden motsvaras av en idé inom de båda andra.
De spekulativa äro idéerna om själen, friheten och gudomen,
de praktiska idéerna om människans bestämmelse, gott och
ont samt den gudomliga världsregeringen, de estetiska idéerna
entusiasmen, resignationen och andakten. Den spekulativa
idétriaden lärde vi känna vid framställningen av de tre
övertygelsesätten. Själs- (eller evighets-), frihets- och gudsidéerna
tillhöra människoförnuftet a priori och aktualiseras med inre
nödvändighet såsom negationer av förståndsbegreppen. De äro
till sin karaktär rent formala och innehållstomma. Visserligen
utgöra de religionens möjlighetsgrund. Men potentialiteten
aktualiseras först genom trons aning.21 Vårt förnuft är dock
icke bara spekulativt utan också praktiskt: vi icke endast
erkänna tingens väsen, vi ge dem också värde. Denna
värdering involverar ändamålssättning och driver till handling. Där-
19 a. a. s. 82 f.
20 a. a. s. 84.
21 Jfr Bibi. Dogm., s. 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
