Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - III. Spår av de Wette i Tegnérs tidigare produktion - 2. Reformationstalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
med allvar tänka därpå.»50 Jubelfesten började den 31 oktober
och pågick t. o. m. den 5 november. Tegnérs oration ägde rum
näst sista dagen. Litet mera än en månad förut hade han
alltså icke tagit itu med uppgiften och hade svårt att fixera
ämnet på grund av dess embarras de richesse. Sannolikt har
han kommit att genomögna de Wettes företal till Ueber
Religion und Theologie och däri fått ett uppslag tillika med
stödjepunkter för sin fantasi, som kommo honom väl till pass, när
han äntligen skred till verket. Men därjämte hade han
hunnit läsa igenom boken. Det finns nämligen vissa spår av
de Wettes tänkande och uttryckssätt i hans framställning.
I sin kritik av upplysningens förståndsdespotism yttrade
han bl. a.: »I stället för tron med sina fromma aningar, i
stället för förnuftet med sina eviga urbilder, i stället för
inbillningen med sin värld av under och skönhet, infördes, om
jag så får säga, en förståndets despotism, som mekaniserade,
så vitt möjligt var, den mänskliga naturen och föraktade allt,
som ej fick rum i begreppets trånga former.» Albert Nilsson
har antagit, att Tegnér, då han här talar om »förnuftet med
dess eviga urbilder», väl närmast åsyftar de kantska idéerna,
Gud, frihet och odödlighet.51 Detta är i och för sig riktigt.
Men nu är att märka, att också de Wette talar om den ideala
trons tre idéer, evighetsidén, frihetsidén och gudsidén, som han
kallar de allmänna förnuftsidéerna. Han är därvid helt
beroende av sin filosofiske läromästare Fries, som i sin tur i
detta stycke är beroende av Kant. Men i det anförda stället ur
jubelfesttalet är det icke endast kantianismen, som skall
uppmärksammas. Där talas om tron med sina fromma aningar,
förnuftet med sina eviga urbilder och inbillningen med sin
värld av under och skönhet. Det är lätt att i denna trefald
50 III: 316 f. Ang. jubelfesten i Lund se III: 318 f. Jfr Inbjudning till
den högtidlighet, varmed Lunds universitet firar fyrahundraårsminnet av
den lutherska reformationens början, utfärdad av universitetets rektor,
s. III—VII.
51 Nilsson, a. a. s. 152.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
