Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - IV. Den religionsfilosofiska ståndpunkten 1820 - 4. Religionsestetisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
att representera ett högre värde än det goda. Åskådningen har
förskjutits i riktning från en mera etiskt till en mera estetiskt
färgad livssyn. Tager man miste, om man förmodar, att det
är det religiösas placering inom det estetiska livsområdet, som
medverkat till denna justering av värderangskalan?
Söderblom framhåller, att det strider lika ohjälpligt mot Tegnérs
psykologi i allmänhet, den revolterande, raka ärligheten i hans
väsen, som mot kända sakförhållanden, när man låter
biskopsskruden lägga över honom ett slags officiell kristendom eller
religiositet, som han icke hade.49 Han påpekar två
sakförhållanden: 1. Religionen intager ett lika viktigt rum före 1824,
då Tegnér utnämndes till biskop, som efteråt. Nattvardsbarnen,
som andas fromhet och andakt, fullbordades 1820. 2. Äktheten
i växjöbiskopens religionstal är omisskännelig. Jag skulle kunna
framdraga bevis, som överraskat mig, säger han, på dessa tals
kristligt kommunikativa makt ännu i vår tid. Det religiösas
inplacering inom det estetiska livsområdet är ett tecken till
en stegrad uppskattning av religionen. Den får ett mycket
högt betyg, när den betecknas som en ymp på livsens träd
av den stora diktningsstammen. Diktandet var, som
Söderblom framhåller, Tegnérs livselement. Det vittnar han själv
om i den sista stora dikten från brustenhetens år Avskedet
till min lyra:
»Natur och Gud och mänskor sjöng jag glad:
egentligt levde jag blott då jag kvad.»
I den sista raden, säger Söderblom, har han givit det bästa
uttrycket för sin fromhet. »Ödmjukheten har av ålder räknats
till de teologiska, de religiösa dygderna ... Har någon skald
för sin egen själs frälsning ägt mer i själva diktandets
utövning?»00 Eftersom poesien för Tegnér är det högsta mänskliga,
så är det intet nedsättande omdöme utan tvärtom uttryck för
hög värdering, när han kallar religionen praktisk eller om-
49 Söderblom, Svenskars fromhet, s. 67 f.
50 a. a. s. 07.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
