Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - VI. Vidgad kontakt med samtidens teologi - 1. Tegnér och Schleiermacher - a. Religionsestetiseringen principiellt övervunnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
som ett sammandrag av människans ädlaste krafter, som
blomkronan av livet, som det högsta, vartill ett mänskligt sinne kan
lyfta sig.3 Men Herder träder fram tack vare de Wette. Det
är lätt att dechiffrera dennes åskådning i de märkliga ord i
talet, som utgöra ett koncentrat av Tegnérs humanitetsreligion:
»Var helst ett mänskligt öga blickar upp till himlen och anar
en Gud, var helst ett mänskligt förnuft forskar det sanna, ett
mänskligt hjärta älskar det sköna och klappar för det goda,
var helst det ädla bär sin krona och det rätta sitt vattenpass
och det stora sin himmelsglob: — där har det även funnits
fromhet och tro och försakelse och uppoffring.» Den av Platon,
Kant och Fichte influerade idealism med dess trefaldiga och
dock enhetliga perspektiv kring det godas, sannas och skönas
idéer, som Tegnér gav en klassiskt skön utgestaltning i dikten
Det eviga, återvänder i detta som i så många andra uttalanden
men här religiöst orienterad i nära anslutning till de Wettes
tänkande. Människoögat, som blickar mot himlen och anar
en Gud — det är Fries’ aningslära, de Wettes ideal-estetiska
betraktelsesätt. Fromhet och tro, försakelse och uppoffring,
det religiösa i, med och under det ädlast mänskliga, religionens
samhörighet och släktskap med de högsta andelivsformerna
och deras uttryck i människolivet — det är från referatet av
de Wettes åskådning välkända tankegångar.
Men det är i beskrivningen av fromhetens väsen, som
Tegnér framför allt uppenbarar, att religionsestetiseringen är
en passerad ståndpunkt. Religionen är icke längre blott en
provins inom det skönas rike, en ymp på livets träd av den
stora diktningsstammen. Den är nu autonom också i relation
till det estetiska. »Hon är besläktad med mänsklighetens
ädlaste känslor och likväl skild från dem alla. Hon är
besläktad med känslan för det sköna; ty Gud är även det skönas
Gud, skapelsen är hans dikt, som blommar i våren och gnistrar
i stjärnvalvet och andas ömhet och förtjusning i ett älskande
3 VIII: 235.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
