Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - VI. Vidgad kontakt med samtidens teologi - 4. Tegnér och den spekulativa teologien - b. Absolut förkastelsedom vid närmare konfrontation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
om sig själv förrän i Hegel och hans adepter.»51 I
ämbetsberättelsen vid prästmötet året därpå slog han fast som sin
oförgripliga mening, att den panteistiska riktningen inom
teologien är okristlig, ett dialektiskt spel med kristendomens
grundsanningar.52 Ingen teologisk riktning har Tegnér i den
kristna trons intresse så markerat utdömt som den
spekulativa teologien.
Hade redan Richter dragit en farlig konsekvens ur den
hegelska panteismen, så kom Strauss som den verklige
orosstiftaren med sitt beryktade och mycket omdebatterade år 1835
utgivna verk Das Leben Jesu.53 I november 1836 ber Tegnér
två gånger Reuterdahl skicka upp boken från Gleerups.54
Flera recensioner ha gjort mig kuriös, säger han. Strauss
betraktade den bibliska kristusbilden som en myt och förklarade
mänskligheten vara den människovordne Guden. När Tegnér
fick boken i sin hand, fann han den till en början icke vara
så farlig, som recensionerna påstodo. I det förut anförda
brevet till Wingård av den 8 jan. 1837 skriver han: »Har du
läst Strauss, Das Leben Jesu, med uppmärksamhet och
Ullmans recension däröver i Studier och Kritiker? Jag finner
boken ingalunda så farlig som man utskrikit den. Visserligen
kunna de exegetiska resultaterna vara betänkliga, men det
skulle vare en löslig och lumpen kristendom som berodde av
exegetiken eller något slags historiskt faktum. Och att den
kristna församlingen, som bestod av fiskare, tullsnokar och
dylikt Gesindel, skulle på mytisk väg ha konstruerat sin
Kristus, detta är någonting så ärkedumt, att endast en tysk,
ja en hegelian, kan falla därpå. Det är ju väl uppenbart att
de, långt ifrån att idealisera sin Kristus, voro mycket för
inskränkta att ens uppfatta och förstå honom sådan som han
var i verkligheten. Och hur förklarar man ur denna grund
51 VII: 530. 52 VIII: 86.
53 Se Petzäll, Straussdebatten i Sverige.
54 X: 169, 170.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
