Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 3. Behovet av en särskild uppenbarelse - b. Visshet genom influens av teologien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
människan skulle vara blind av naturen, att förnuftets ljus
endast skulle vara ett bländverk, som vi borde misstro eller
förakta för uppenbarelsen». Den nödvändighet, som ban
tillerkänner den särskilda uppenbarelsen, är analog med vad
Bretschneider kallar dess önskvärdhet. Tegnér har insett, att
förnuftet, Guds första uppenbarelse, är otillräckligt. Det är en
stråle av det gudomliga förnuftet, ljus av hans ljus, men brutet
i skyarna, orenat i gruset och mångfärgat av de omgivande
dunsterna. Därför räcker det icke till för att upplysa
mänskligheten på dess väg genom tidens dunkel. Det naturliga ljusets
otillräcklighet utsäges klart: Guds skrift i vårt hjärta, som är
kvalitativt identisk med hans skrift i det uppenbarade ordet,
är för de flesta dunkel och oläslig. När Tegnér säger de flesta
och icke alla, gör han följaktligen samma restriktion som
Bretschneider: i likhet med honom synes han förutsätta, att
den som har tillräcklig lärdom för att förstå den naturliga
religionen skulle kunna reda sig den uppenbarade förutan. Den
filosofiska bildningsreligion, för att nyttja Troeltschs
terminologi, för vilka båda alltså reservera plats vid sidan av
kristendomen, betrakta de som otillräcklig ur den synpunkten,
att den icke kan bli allmän egendom. Den särskilda
uppenbarelsen blir icke bara ej onödig, som Tegnér medgav redan
1821,43 utan tillika nödvändig, som han elva år senare låter
förstå. Ty den har visat sig önskvärd och behövlig. Den
kommer nämligen icke för att motsäga utan för att bekräfta, icke
för att förjaga utan för att förklara förnuftet.
Tegnérs framställning ingår ju i ett homiletiskt
sammanhang och har därför mera antydningens än den preciserade
teologiska utsagans karaktär. För att klarare fatta innebörden
av hans åsikt om förnuftsuppenbarelsens otillräcklighet och
den kristna uppenbarelsens därav betingade nödvändighet är
det tjänligt att stanna inför hans framställning rörande detta
tema i hans opublicerade skrift översikt av rationalismen. »De
43 III: 446.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
