Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 5. Primatet och domsrätten - a. Till en början har förnuftet primat över uppenbarelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
lig; och vid kollisioner, måste icke den historiskt-judiska vika?
Vore det annorlunda, varför utplånades ej den förstnämnda,
när den sistnämnda kom? Eller är förnuftet ett tryckfel i
skapelsen och bibeln en förteckning på errata thypographica?
Så tyckas verkligen ortodoxerna ifrån Paulus ner till de
moderna jesuiterna i Tyskland och Uppsala betrakta saken. Men
är denna åsikt riktig, så behöver man i sanning ej vara någon
profet för att förutsäga att kristendomen i en så olika strid
måste falla. Jag menar nämligen i vetenskapligt hänseende;
ty religionens esoteriska sida, som måste vändas åt folket hos
oss som hos grekerna, icke blott tål utan fordrar en god ballast
av myt och antropomorfism för att segla utan slingring.
Teologiens väsentliga problem måste alltså vara: att förena
kristendomen med förnuftet inför spekulationens
förlikningsdomstol. Kan detta ej lyckas, så är det slut med den
förstnämnda, först hos de lärde, sedan hos de bildade, slutligen
hos folket, och det till trots av engelska bibelsällskapen,
teologiska fakulteter och lutherska ordensbiskopar. Men jag tänker
uppriktigt, att när man avskalar det rent tillfälliga, temporella
och mytiska, det väsentliga av kristendomen kan försonas med
spekulationen, åtminstone bättre än någon annan religion, som,
den må vara av vad beskaffenhet som helst, alltid måste
innehålla ett mystiskt element, som ej fullt kan uppmätas av
begreppet.»05
Vid denna tidpunkt tillerkänner Tegnér alltså förnuftet
oinskränkt domsrätt över uppenbarelsen. Lidelsefullt vänder
han sig mot den rent supranaturalistiska ståndpunkten, som
yrkar på att taga förnuftet till fånga under trons lydno. Att
det är i kristendomens eget intresse han reagerar är påtagligt:
om förnuftet skall göra bankrutt, så är det kristendomen,
menar han, som därigenom lider förfång. Frågeformen i
framställningen visar, hur intensivt han brottas med
problemet. Konstaterandet av den kvalitativa identiteten mellan
65 VI: 429 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
