Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 5. Primatet och domsrätten - a. Till en början har förnuftet primat över uppenbarelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
likhet med de Wette företräder han en rationell
antiintellektua-lism. Anledningen till inkonsekvensen är närmast att söka i
den omständigheten, att Tegnér icke preciserat sitt ratiobegrepp.
När han gör sina intellektualistiskt klingande uttalanden om
trinitetsdogmen och fides salvifica, betraktar han förnuftet
som logisk princip: Vermögen der Begriffe, Urtheile und
Schlüsse. För den enbart »förståndiga» åsikten blir ju
exempelvis trinitetsdogmen »oförnuftig» — teologiens quadratura
circuli. Men när han talar om förnuftet som »ett slags
gudomlig auktoritet», betraktar han det som religiös princip:
Vermögen der Ideen. Det är genom de i förnuftet givna religiösa
idéerna, som ratio kvalificerar sig som domare i trosmål och
har anspråk på primatet i förhållande till den särskilda
uppenbarelsen. Oklarheten eller inkonsekvensen beror på
sammanblandning av den logiska och den religiösa principen.
En praktisk konsekvens av förnuftsuppenbarelsens primat
över den kristna uppenbarelsen är Tegnérs accepterande av
upplysningsteologiens ackommodations- och reduktionsmetod.
Sådant i den »historiskt-judiska» uppenbarelsen, som icke står
sig, när det prövas på de allmänna förnuftsidéernas probersten,
förklaras vara tillkommet genom ackommodation och kan
därför bringas ur världen genom reduktion. Han säger det
visserligen icke rent ut, men det framgår med önskvärd tydlighet av
brevet till Brinkman. Då han anser teologiens huvuduppgift
vara att förena kristendomen med förnuftet inför
spekulationens förlikningsdomstol, kan teologien icke genomföra detta
konkordatsprogram ackommodations- och
reduktionsförfarandet förutan. »Jag tänker uppriktigt, att när man avskalar det
rent tillfälliga, temporella och mytiska, det väsentliga av
kristendomen kan försonas med spekulationen, åtminstone bättre
än någon annan uppenbarad religion.» När Tegnér gör
distinktionen mellan det väsentliga i kristendomen och det tillfälliga,
kan han sägas föregripa sin framställning i Översikt av
rationalismen och själv bekänna sig till den rationalistiska
ståndpunkten: »Kristendomen uppkom på en bestämd tid och hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
