Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 6. Ståndspunktsförskjutningen - b. De Wette hjälper Tegnér att principiellt övervinna Bretschneider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
der, voro de heterogena elementen i den
rationellt-supranatura-listiska ståndpunkten beslöjade. Han gjorde sig själv skyldig
till samma inkonsekvens som sin auktor. Å ena sidan gjorde
han gällande, att uppenbarelsen är Guds förnuft och det
mänskliga förnuftet en stråle av det gudomliga, ehuru brutet
i skyarna, orenat i gruset, mångfärgat av de omgivande
dun-sterna. Å andra sidan gjorde han gällande, att den allmänna
förnuftsuppenbarelsens religiösa kunskap är högre och säkrare
än den särskilda kristusuppenbarelsens. Man kunde med skäl
fråga: eftersom uppenbarelsen är Guds förnuft och detta måste
vara högre än människoförnuftet, är då icke hans direkta och
särskilda uppenbarelse i kristendomen också en högre och
säkrare religiös kunskap än den som är given i den allmänna
förnuftsuppenbarelsen? Om man markerar
uppenbarelsetanken, eftersom revelatio enligt Tegnér är överordnad ratio, och
tillika kommer i håg nyckelordet: uppenbarelsen är Guds
förnuft, så måste ju konsekvensen bli den, att revelatios kunskap
är säkrare än ratios och att den rationella gudskunskapen icke
kan vara normativ, icke duger till domare i trosmål.
Den rationella supranaturalism, som Tegnér i anslutning
till Bretschneider under 1830:talets första hälft representerade,
gömde alltså på heterogena element, på explosiva varor. För
Bretschneider själv blev det ingen urladdning — han levde
kvar i sin kompromissteologi. Men för Tegnér sprängdes
systemet sönder och samman. Han såg sig om efter
möjligheter till en nyorientering. Bretschneider och de Wette, som
länge sekunderat varandra, måste nu skiljas. Den äldre och
i andra avseenden starkare influensen från den senare avgår
med segern.
Med tanke på Tegnérs ståndpunkt 1827 skriver Bohlin:
»Om förnuftet en gång är ’skiljomannen’, måste ju den
regelrätta slutsatsen vara, att allt som ej kan ’uppmätas’ i begreppet
skall utdömas ur religionen. Men på denna punkt gör Tegnér
gällande religionens självständighet i förhållande till förnuftet,
och han bryter i verkligheten udden av hela sin föregående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
