Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 7. Uppenbarelsebegreppet - c. Uppenbarelseperdurationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
liksom ortodoxien skulle förstöra kristendomen. Säg mig icke
att försynen vakar över bägge: försyn är vad namnet
innehåller ett förutseende, ingenting vidare. ’Nos deos dedicimus
securum agere ævum’, sade den gamle epikurén Flaccus. Jag
vet rätt väl vad Lessing och de andra tyskarna påstodo, att
världshistorien är försynens statsrådsprotokoll. Det är en
vacker dikt och jag värderar den såsom sådan, kunde väl
också utföra den i ett poem; men icke tror jag allvarligt därpå.
För mig äro nationernas öden den mänskliga frihetens verk:
hur den sammanhänger med en högre nödvändighet begriper
jag icke och tycker att i detta avseende grekernas eller
turkarnas fatalism kan vara en även så god förklaringsgrund
som munkarnas och ortodoxernas Concursus Divinus,»4
Under ohälsan 1833, då han är betänkt på att söka bot i
Tyskland under sommaren, låter han i ett par brev några ord
undfalla sig, som visa att hans försynstro ännu är principiellt
densamma som åtta år tidigare: »På hälsa och glädje hoppas
jag ej längre: men väl hoppas jag att allt framgent och till
slutet kunna bibehålla den sinnesstyrka, som i vår optimistiska
värld så ofta måste vikariera för försynen, är bättre sinnens
theodicé och i det hela jämnar allas öden.»5 Följande år, då
ban ber Reuterdahl om förbön — hos en mindre tysk, en
bättre, faderligare, självständigare Gud än hegelianernas —,
tillägger han: »I övrigt är det min tanke, att det egentligen ej
finnes mera än en absurditet, nämligen theodicéen, ävensom
endast en blasfemi, nämligen världshistorien.»6
I brev till Wingård 1835, kolerans år, en mörk tid för honom
personligen, skriver han: »Jag finner av ditt brev, att du
betraktar koleran som ett syndastraff. Välförtjänt vore det
åtminstone, och lycklig prisar jag den som tror sig kunna tyda
runorna på den himmelska straffbalken. Mig ha de länge varit
alltför dunkla. I mina många mörka stunder förekommer mig
ofta hela världshistorien som en stor, fortgående blasfemi. Jag
4 V: 437 1. 5 VII: 350. Jfr VIII: 349. 6 VII: 496.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
