Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - II. Försoningsidén - 1. Försoningsmotivet i Tegnérs tidigare produktion - b. Korsupplevelsen 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
till vår föregående analys av det homiletiska materialet från
dessa hans tidigare år i prästämbetet för att detta skall vara
klart.
Nu synes det emellertid på goda grunder kunna fastslås,
att den först citerade predikan hölls juldagen 1819 och den
sist anförda juldagen 1820. En slik datering motiveras av
sammanhanget mellan de fyra predikningar, som vi fäst
uppmärksamheten på såsom kvalitativt högre än den övriga
homiletiska produktionen. Tegnérs korsupplevelse skulle alltså
kunna tänkas ha ägt rum mot slutet av året 1819. Den gjorde
det angeläget för honom att i julpredikan vittna om vad han
sett och erfarit. Den medförde ett innerligare böneliv, och på
bönsöndagen i maj året därpå kunde han predika om bönen
på ett sätt, som vittnar om djupblickar in i bönens underfulla
värld. Men den medförde också en skärpt känsla för det
gudomliga kravets allvar, och på midsommardagen var han
redo att med stor skärpa tala om nödvändigheten av en hel
avgörelse inför kravets omutlige Gud. Hur djupt ingripande
denna korsupplevelse varit bevisar den omständigheten, att han
också julen 1820 valde att fira Jesu födelse med förkunnelsen
om hans korsdöd och försoning.
Det som ytterligare ger oss anledning att datera den andra
julpredikan till 1820 är ett ännu icke anfört ställe, som formellt
och sakligt är besläktat med en passus i Nattvardsbarnen:
»Vad är väl den kristendom, som vi bekänna? Är den något
annat än en lära om försoning och uppoffring, talar den något
annat språk till oss än förlåtelsens, är icke kärlek och
överseende dess rot och dess innersta väsende? Själva försoningens
hemlighet, vad är den annat än den eviga kärlekens, den eviga
barmhärtighetens hemlighet? ’Förlåten den ene den andra
såsom ock Gud genom Kristus har förlåtit eder. Välsignen dem
som eder banna, görer dem gott, som eder hata.’ Detta är ju
summan av evangelium, detta är pelaren, varpå hela den
kristna kyrkan vilar. Och om vi vidare betrakta vår frälsares
gudomliga levnad, vilka efterdömen lämnar oss den? Ack,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
