Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter - Vid tidningen om Bonapartes död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon så sann, så hög Hans barm
Eldade på stridens bana:
Fäste döden vid Hans arm,
Fäste segren vid Hans fana.
Men, hvad är ryktets lof, hvad jordens undran värd,
Hvad dessa bragders tal, som gny omkring mitt öra,
Om, för en slagen hop, om, för en trampad verld,
Du endast viste dig att lysa och förstöra?
Om blott med själens mod, om blott med snillets drag,
Din styrka jorden Du, ej dina dygder, lärde?
Och om, med storheten af dina företag,
Du verldens häpnad förr än hennes tack begärde?
Dig, som naturens röst ur nattens dolda famn
Med snillets gudamakt och ryktets tjusning väckte:
Ve Dig, olyckligel Ve minnet af ditt namn,
Om blott en blodad verld Dig fruktans lager räckte,
Om åt din grymhet Du gaf bröders blod till rof,
Om du, med segrens rätt, i bojor smidde jorden.
Yfs, krönt af lyckans hand, bli en förgudad bof,
Mitt slägtes plågoris, mitt slägtes dyrkan vorden.
Men misstro dock den stod, som fruktan reste blott,
Den stod, som nu ditt hopp med minnets bländverk tjusar;
Men räds en dag en hand, som drar af dina brott
Den mantel, smickret gaf, och våldets stoder grusar.
Ja räds, ja räds en röst, som fråga skall en gång
Ej — var Hans lycka hög — men — var Hans afsigt vrång?*
Som, högt förkunnande de brott, Tyrannen närde,
Skall ge åt dygdens son det lof, Han ej begärde.
* Mitt vördnadsvärda publicum!
Att mena väl och vara dum
Ju största värde för Dig eger.
Kellgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
