Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter - Ynglingens sotsäng eller Lifvet och Döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ynglingens sotsäng
eller
Lifvet och Döden,
La douleur est un siécle et la mort un moment.
Voltaire.
Hur långsamt natten går! Försofver sig då dagen?
Arist, han blir ej tom, den kalk, mig plågan gaf.
Du vakar vid min säng, af hoppet än bedragen;
Men döden kommer snart att lösa dig utaf.
Hvad det är hemskt kring mig! Som mellan stormens ilar
En vålnads suck är hörd från grafven, midnattstid,
Så hemskt är det kring mig. Omkring min sjuksäng hvilar
Ren länge dödens skräck, och icke än dess frid.
Inunder mig till graf, till graf står bäddad jorden,
Oppöfver, himmelen till likhvalf bugtar sig.
Min verkningskrets är stängd, min kraft är borttärd vorden,
Och all min glädje gått i grafven före mig.
För mig ler Solen ej. — Kring dalarna, kring bergen
Uppgrönskar ingen vår, försmäktar ingen höst.
Ej aftonsvalkans fläkt, ej morgonsångarns röst,
Ej källans sorl hör jag, ej bygdens lek, — och färgen
På mina kinder dödt, som hoppet i mitt bröst.
Lif, som jag njutit ej, lif som jag skall försaka,
De löften mig du gaf, du fyller för min hamn.
Onyttig skall jag gå i dvalans natt tillbaka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
