Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter - Den Vise
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock — bli höjden vådlig, blolt den gode
Bodde trygg i sökla skuggans sköt,
Blott hans hydda fri från stormen stode,
Och hans skördar intet hagel bröt.
Fåfängt — Ock hans gömma räcka qvalen.
Slumpen tar allt hvad dess gåfva var.
Döden slår hvad lyckan lemnat qvar.
Vexlingen når höjderna, når dalen;
Och hvart hälst vi skåda, ödets slaf
Sitter gråtande på hoppets graf.
Till hvad motsats är då menskan buren?
Är dess sjungna storhet icke hel?
Der — Guds afbild, Kronan i Naturen,
Der — en boll för lyckans gyckelspel!
Höjs då ingen mäktig hand, som formar
Sjelf sin lott, i trots af lyckan säll?
Sträckes intet bröst af klippans häll
Emot störtningen af ödets stormar:
Bröst, när verldar hvälfvas, fast och lugni,
Solen likt, i fästets medelpunkt? —
Jo, de finnas dessa stora själar
Hvilkas namn till motvigt dock bestämdt
Mot den hop, som inför lyckan krälar,
Håller menskovärdets vågskål jemt.
Jo, en dygd — sig jorden deraf hedre —
Finnes dock, som står, lik Alpens topp,
Öfver molnens regioner opp,
Öfver stormens ras, som gnyr dernedre:
Lugn, sublim, af ingen fruktan tärd.
Än på gruset af en störtad verld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
