Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter - Förvillelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gå — lyft från grafven hennes dok,
Bjud Evighetens midnatt klarna;
Läs chiffern uti Ödets bok,
Naturen rätta, Slumpen varna.
Hvad? — om din blick, ur mörkret höjd,
Ser skuggdikten af lifvets fröjd
Fly, skingrad, bort vid sannings dager?
Säg då hvem högst välsignas bör,
Den makt som vis, men osäll gör?
Den som gör lycklig, men bedrager?
Låt Andars högre sällhet bo
I kretsar, från hvar dimma rena.
Men nöjets spridda blommor gro
För oss på villans grund allena.
Hon stämt vårt Högmods tysta spel
Att konstigt gömma egna fel
Och medla fred med våra hjertan:
Hon satte Hoppet till vår vän,
Som lofvar glädjen åldrar än
Och ljuger läkedom för smärtan.
Hon ger den svage gubben tröst
Som vaktar nöjd sitt gull åt Döden;
Och stjernan lär, på såradt bröst,
Förljufva mannaålderns öden;
Hon tjusar lifvets morgonstund
Med fröjd som famnar jordens rund,
Med vänskaps tro, i döden svuren;
Hon skänker Kärleken åt oss
Och lifvar vid hans gudabloss
Den stela bilden af naturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
