Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter - Förvillelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon stämt den första lyras ton
För lagrars lön dem nycken knutit;
Och lönte mödan af en thron
Med glittret, kring dess trappa gjutit.
Hon lifvar ryktets trötta slaf
Den hon för Minnets drömlön gaf
Ett lif, all lifvets fröjd förlustigt;
Och gäldar lugnet af hans dar
Med lof — sen örat multnat har,
Med stoder — sen hans öga brustit.
Hon böd den undergifna Tro
Gå Plågan som en vän till möte;
Och vaggar jordens barn till ro
Invid sitt moderliga sköte.
På tiden, ödet sjelf hon rår.
Utöfver lifvets gränser når
Den sälla lögnen af dess välde.
Och all vår önskan, all vår fröjd
Är ännu i den spegel röjd
På grafvens andra brädd hon ställde.
Der gaf hon Negern, dunkelt lärd,
Den fosteröcken han begråter;
Åt Odens dyrkare, dess svärd
Åt Mohammeds, dess Harem åter.
Der Andaktssvärmarn, sjelfgjordt quald,
Ser sig i Helgons sköt betald
För fastor, gisslingar och psalmer:
Och i Martyrens bröst, hvars blod
Spills för ett ord, hon hviskar mod
Med susningen af Edens palmer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
