Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter - Elden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kring den nyfödda Naturens sköt.
Molnen drog det till gardin ur vågen,
Och till skärp kring fåstet, himlabågen
Ibland skyar knöt.
Plantan skjöt utur den värmda mullen
Gyllne middag glödde öfver kullen:
Skuggan smög sig i den svala skog.
Djuren lekte glada. Utan like
Uppstod Menskan, och till dubbelt rike
Jord och himmel tog.
Puls i ådrorna utaf Naturen,
Växt i plantans fiber, lif i djuren,
Eld, ej Prometé ditt ursprung fann.
Men den Högste, ännu känd af ingen,
Ville en gång spegla sig i tingen,
Och hans spegel brann.
Ingen harpa stämmes till din ära.
Multna häfder gömma Zendas lära.
Vestas altar sjönk med seklens lopp.
Men du gläder ock de otacksamma,
Och tändt dagen såsom offerflamma
I ditt tempel opp.
Skuggan jagar du från glädjens quällar,
Och en Husgud, ibland Nordens fjällar
Fläktar Söderns milda luft ännu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
